Snö

av Orhan Pamuk

Jaa, äntligen har jag läst ut den! Det tog sin lilla tid måste jag säga. Studier och andra böcker kom emellan, jag läste bara några kapitel i taget och den är ganska trög att läsa måste jag säga. Mycket politik, huvudduk hit och huvudduk dit. Huvudpersonen smyger hit och dit, skriver lite dikter, flörtar med sin älskade och så vidare. Speciellt skriven, snyggt språk och en rätt trevlig roman. Men ack så trög. Men det klart vill man ha en bok liggandes på nattduksbordet som det faktiskt går att läsa i lite då och då och ändå hänga med i handlingen, så är detta boken.

Den handlar om en man, poeten Ka, som åker tillbaks till sitt hemland Turkiet för att hitta sig själv, och sin ungdoms kärlek. Han kommer till den lilla byn där flera unga kvinnor bestämt sig för att vägra ta av sig slöjan även fast landets styrande säger att det är kravet för att få studera. Några av dem har tagit sitt liv för att visa sin övertygelse. När Ka kommer till byn ger han intrycket av att vara en journalist som är där för att skriva om självmordsflickorna. Och det gör att han pratar med flera av stadens invånare och flera små historier utvecklar sig. Han blir kvar i staden efter att en snöstorm gjort vägarna ofarbara och berättelsen utvecklar sig till att berätta om hans dagar i staden. Mycket poetiskt och fint. Ibland framförs handlingen som att det är Ka själv som berättar och ibland är det den egentliga, men fiktiva, berättaren - Kas vän.

En speciell bok. Jag är glad att jag kom igenom den. Men det var kanske inte riktigt rätt tillfälle att ta upp den. Kanske hade den varit lättare att läsa vid annat tillfälle. Men nu är det gjort!

Så J, min gamla elev, nu äntligen ska du få se nåt nytt i vänsterspalten. Undrar vilken av böckerna i hyllan jag ska ta? Det står flera stycken olästa där.